Det var nu jag fick en kuslig föraning att allt inte stod riktigträtt till. Fast egentligen var det väl inte så konstigt att anläggningen var stängt fast det fortfarande var augusti. Men en dov olustkänsla sa mig att något var fel.Ingen lapp om stängningstider, inga fordon som stod kvar. Inte ordentligt tillbommat för vintern.Precis som man lämnat allt i största hast, varför?Jag fick finna mig i att tillbringa ytterligare en natt i fjälltältet. Nästa morgon vaknade jag tidigt, jag drack te och småpratade med mig själv evigt trött på mitt eget sällskap.Jag skyndade iväg ner mot Handöl ett litet större samhälle, längs vägen. Det var trygga milen jag måste först gå tvåkilometer och sedan nådde jag Snasarhögarnasturistby, också där var det tomt. Kanske inte så konstigt det heller men lite egendomligt det var ju fortfarande augusti och då brukade det vara fullt med folk här.Jag var således både pratsjuk och nyfiken då jag kom till Handöl. Tomt där med! Vartenda j-vla hus! Jag ber om ursäkt, men jag blev faktiskt förbannad. Jag hade börjat få ont om proviant. Och framförallt behövde jag vatten. Men det var ju låst på vartenda förbannade ställe.det fanns inget annat att göra en att ta sig ner till älvfåran och ta lite vatten. Klart och gott fjällvatten gjorde mig bättre tillmods men jag var inte nöjd. Vart hade alla tagit vägen? Hade hela byn försvunnit på väckelsemöte eller?Det var åter igen skymning och sent då jag nådde Enånger ett litet större samhälle, placerat vid E 14 ,europavägen mot Trondheim. Där fanns också en järnvägsstation, gissa om jag var glad då jag äntligen nådde framtill samhället efter en promenad på många, många, dryga timmar. Nu var jag hungrig, också lite frusen. Den annalkande hösten hade börjat göra sig påmind med både mörker och kalla kvällar. Redan då jag gått en liten bit in mot centrum så förstod att också här skulle vara tomt. Husen var övergivna, ljuset släckt och i flera fall tillbommat som om man tänkt sig en längre tids bortvaro. Varför?När jag sedan fick se två bilar parkerade så blev jag så glad att hjärtat började slå häftigare, äntligen ett tecken på människor. Och nu ville jag prata, jag ville träffa någon prata om vädret, höra om nyheter, om världen.Då fick jag se............